Mellan 1990 och 2017 minskade Sverige utsläppen av växthusgaser med 26 procent . Under samma period ökade Sveriges BNP per capita med över 50 procent och vi gick från att vara 8,6 till 10,1 miljoner invånare. De totala utsläppen av växthusgaser 2017 var 52,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är cirka 0,1 procent av de globala utsläppen.

Sett till det officiella måttet, territoriella utsläpp, är Sverige ett föregångsland. Vi är en av få nationer som minskar våra utsläpp per capita samtidigt som det ekonomiska välståndet ökar. Koldioxidutsläpp per svensk och år är 4,5 ton vilket är betydligt lägre än OECD och EU-genomsnittet (EU-28) på 6,8 ton och något lägre än världsgenomsnittet på 4,8 ton.

Sveriges utsläpp av växthusgaser är alltså bland de lägsta inom EU och OECD oavsett om vi räknar utsläpp per person eller utsläpp som andel av BNP. Detta beror i första hand på att Sverige kraftigt minskat andelen fossila bränslen i energisystemet sedan 1970-talet. Den stora andelen elanvändning, framförallt inom basindustrin, har bidragit till låga utsläpp i många sektorer eftersom elproduktionen är baserad på vatten- och kärnkraft som inte ger upphov till direkta koldioxidutsläpp. Det här gör också att den svenska exportindustrin är en av de mest miljövänliga i världen med jämförelsevis mycket låga utsläpp av växthusgaser.

Utsläpp uppdelat på samhällssektorer

Delar vi upp utsläppen av växthusgaser per samhällssektor ser vi att industri och inrikes transporter är de största utsläppskällorna. Totalt släpper de ut cirka 17 miljoner ton vardera. Inom inrikes transporter är det vägtrafiken som står för den största delen, cirka 93 procent. Utsläppen från inrikes transporter var tre procent lägre under 2017, jämfört med 2016, men ökade något under 2018.

Utsläppen av växthusgaser från Sveriges el- och värmeproduktion är relativt små, vilket särskiljer oss från de flesta andra länder. Anledningen till detta är att svensk el nästan uteslutande produceras med vattenkraft och kärnkraft, men en allt större del produceras också med vindkraft och biobränsle. Även fjärrvärmen är idag nästan helt fri från fossila bränslen. Idag domineras fjärrvärmeproduktionen istället nästan uteslutande av avfall, biobränslen, spillvärme och värmepumpar. I vår omvärld är det däremot mycket vanligt att el- och värmeproduktionen baseras på fossila bränslen.

Globalt sett är avskogning en mycket viktig källa till utsläpp av växthusgaser. Skogsavverkning som sker utan en ansvarsfull skogsvård med återplantering minskar vegetationens förmåga att absorbera koldioxid. Men i Sverige är det istället tvärtom. I stället för att vara en källa till utsläpp fångar det svenska skogsbruket och markanvändningen (LULUCF) upp enorma mängder koldioxid.

Sverige – ett av världens mest hållbara länder

Under 2016 var Sverige ett av de OECD-länder som släppte ut minst koldioxid per producerat värde. Endast Schweiz hade en lägre koldioxidintensitet. Sedan 1970 har Sveriges produktion blivit sex gånger mer effektiv.

2016 låg Sverige på 0,10 kg CO2/2011 PPP USD. Motsvarande antal kilo för Schweiz var 0,08 medan snitt inom EU-28 var 0,19 och i världen 0,32.

Återigen är den främsta bidragande orsaken att den svenska elproduktionen har en låg andel fossila bränslen. En hög andel fossilfri el, främst vattenkraft och kärnkraft, gör att vi i Sverige kan ha en energiintensiv industri samtidigt som vi bibehåller en låg koldioxidintensitet. En utvärdering genomförd 2019 av Internationella energibyrån (IEA) visar att Sverige är ledande i omställningen av energisystemet.

Enligt det internationella indexet CCPI, eller Climate Change Performance Index, där det bland annat tas hänsyn till ett lands aggregerade resultat vad gäller utsläpp av växthusgaser, andelen förnybar energi, energianvändning och klimatpolitik, är Sverige bäst i världen 2019.

Enligt EPI, Environmental Performance Index, som är en sammanvägning av ett antal kriterier på miljön som upprättas för alla länder är Sverige sjätte bäst i världen av totalt 180 länder. Bäst i detta index är Schweiz följt av Frankrike, Danmark och Malta.

Sverige är även i topp världen, bland OECD-länder, när det gäller återvinning. 2017 försågs den svenska marknaden med 1,3 miljoner ton förpackningar för olika typer av varor och drygt 70 procent, eller 942100 ton, lämnades in för materialåtervinning. Vi är bäst på att återvinna glas och metall. Det som inte återvinns förbränns och används till fjärrvärme. Deponering av avfall förekommer knappt alls i Sverige.

Global Energy Architecture Performance Index 2016 jämför energisystemen i världens länder och rankar dem efter tre faktorer:

  • Ekonomisk tillväxt och utveckling – i vilken utsträckning ett lands energiarkitektur bidrar till eller minskar ekonomisk tillväxt
  • Miljömässig hållbarhet – påverkan på miljön från produktion och konsumtion av energi
  • Energitillgång och säkerhet – i vilken utsträckning energitillgången är säker, tillgänglig och diversifierad

Enligt detta index är Sverige bäst i EU och tredje bäst i världen. Etta är Schweiz följt av Norge.

Global Carbon Projects sammanställning Carbon Atlas visar data för utsläpp av växthusgaser. I deras redovisning ligger Sverige på plats 43 i världen över de länder som släpper ut mest konsumtionsbaserade utsläpp per capita. I snitt släppte varje svensk ut 7,1 ton koldioxid per person 2016, vilket är den senaste tidsserien som finns. Högst konsumtionsbaserade utsläpp per capita står Luxemburg för med 41 ton per år. Tvåa är Qatar med 33 ton följt av Förenade Arabemiraten med 27 ton.

Global Footprint Networks ranking från 2016 visar att Sverige är på 16:e plats av de länder som har störst ekologiskt fotavtryck. Enligt denna uträkning och ranking är den tillgängliga biokapaciteten per person på planeten 1,7 globala hektar och varje svensk använder idag 6,5 hektar. Sämst på listan är Qatar med 14,4 följt av Luxemburg med 12,9. Sett till Sverige som nation har vi dock en reserv om 3,1 globala hektar, eftersom vi är få innevånare givet nationens landmassa och stora skogar, vilket ger oss en biokapacitet på 9,6 globala hektar per person.

Sammanfattningsvis visar i stort sett alla mätningar och olika typer av index som finns att Sverige , i synnerhet som utvecklat välfärdsland, är ledande vad gäller hållbarhet och miljö ur ett internationellt perspektiv.

Tre sätt att mäta utsläpp

Utsläpp av växthusgaser kan mätas på tre olika sätt.

Territoriella utsläpp – det huvudsakliga måttet

De territoriella utsläppen är det huvudsakliga och officiella måttet för att mäta utsläppen av växthusgaser och används för att följa upp klimatmålen som satts upp för Sverige inom FN, EU och nationellt. Territoriella utsläpp är alltså alltid det som anges om inget annat nämns.

Utsläppen beräknas ”bottom-up” vilket innebär att detaljerad statistik för utsläppsdrivande aktiviteter mäts och räknas samman. Exempelvis räknas antalet djur vilket ligger till grund för att beräkna jordbrukets utsläpp. Inom industrin mäts energianvändningen och används för att beräkna dess klimatpåverkan.

Fördelarna med den territoriella statistiken är att den lämpar sig bra för att utvärdera den nationella utvecklingen och måluppfyllelsen. En minskning av utsläppen inom svensk exportindustri kommer att minska de nationella utsläppen och reflekteras i statistiken. Det finns dessutom väsentligt bättre tillgång på internationell data jämfört med andra mått.

Produktionsbaserade utsläpp – ett kompletterande mått

Produktionsbaserade utsläpp är ett kompletterande mått till de territoriella utsläppen och liknar de territoriella utsläppen när det gäller skattningarna för utsläpp inom Sveriges gränser.

Utöver detta tillkommer utsläpp från internationella transporter vilket ger en skattning av de utsläpp som svenska företag och personer orsakar utomlands. Över tid är utvecklingen av de båda måtten hårt korrelerade, men de produktionsbaserade utsläppen ligger på en något högre nivå än de territoriella. Styrkorna och svagheterna liknar den territoriella metoden.

Konsumtionsbaserade utsläpp – ett tredje kompletterande mått

Konsumtionsbaserade utsläpp är ytterligare ett kompletterande mått till de territoriella utsläppen, men här används en helt annan metod för beräkningarna.

Data från nationalräkenskaperna används i input-output modeller för att beräkna de totala utsläppen från vår inhemska slutgiltiga användning. Det inkluderar hushållens och den offentliga sektors konsumtion samt investeringar.

Utsläppen av växthusgaser från svensk konsumtion har varit oförändrade de senaste åren. Utsläppen inom Sveriges gränser har minskat något samtidigt som utsläppen i andra länder ökat i ungefär samma utsträckning, enligt Ekonomifakta. Störst är utsläppen av växthusgaser i Ryssland följt av Kina och Tyskland.

Fördelen med det här måttet är att det ger en indikation på hur stora utsläpp som genererats i produktionen av varor som importeras för slutgiltig konsumtion. Det går också att se i vilka länder som utsläppen sker.

En väsentlig nackdel med måttet, i synnerhet för ett land som Sverige med ett energisystem med mycket låg klimatpåverkan, är att den klimatnytta som svensk exportindustri bidrar med inte syns i statistiken. Utöver att våra industrier, i ett internationellt perspektiv, producerar mycket klimatvänliga produkter exporterar vi även stora mängder fossilfri energi till våra grannländer. Under de senaste 52 veckorna har elexporten uppgått till 24,1 terawattimmar, enligt Energiföretagens statistik. Det har potential att minska klimatutsläppen från fossil elproduktion i våra grannländer med cirka 14,5 miljoner ton, vilket motsvarar mer än en fjärdedel av hela Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser.

Utöver detta räknas inte den svenska skogens upptag av koldioxid med i beräkningarna samt att beräkningsmetoderna för konsumtionsbaserade utsläpp i dagsläget är betydligt mer osäkra än de territoriella och tillgången på jämförbar statistik för andra länder är svag.

PRINCE - Sveriges mått på konsumtionsbaserade utsläpp

De siffror Naturvårdsverket redovisar vad gäller konsumtionsbaserade utsläpp kommer från ett forskningsprojekt kallat PRINCE, som står för "Policy-Relevant Indicators for National Consumption and Environment".

Enligt det sätt att mäta som redovisas enligt denna metod var de konsumtionsbaserade utsläppen per svensk och år 10,11 ton 2016.

PRINCE är ett ambitiöst projekt som räknar in många faktorer som påverkar Sveriges utsläpp, både nationellt och utomlands. Men det finns inga internationella jämförelser. Data för PRINCE finns enbart för Sverige vilket gör att måttet inte kan jämföras med några andra länder. Huruvida 10,11 ton är jämförelsevis mycket eller lite går alltså inte att utreda.

PRINCE webbplats står det, översatt från engelska, att:

”Eftersom resultaten från PRINCE är de första indikationerna som producerats för Sverige med dessa metodologier återstår mycket arbete med att förstå och tolka dem samt identifiera vad de innebär för policys.”

”Mycket av arbetet med PRINCE var experimentellt. Detta innebär att vissa av de nya indikatorerna, medan de är lovande, kräver vidare forskning och förfining innan de är mogna nog att inkluderas i nationella hållbarhetsmått.”

Med detta i beaktande redovisas måttet på Naturvårdsverkets hemsida samt i en mängd andra sammanhang. Exempelvis använder Energi- och klimatrådgivningen dessa siffror vid ”Beräkning av din klimatpåverkan”: "Medelsvenskens utsläpp av växthusgaser är idag 10 ton per år. En hållbar nivå 2050 är 1-2 ton per person och år.”

Sammanfattningsvis är konsumtionsbaserade mått ett viktigt komplement, men bör användas som just ett tredje kompletterande mått. Data är osäkra vilket Naturvårdsverket skriver själva på sin hemsida:

”De konsumtionsbaserade utsläppen anses därför ha en högre osäkerhet än beräkningen av de utsläpp som sker inom Sveriges gränser.”

Sverige unikt positionerat

Sverige är unikt positionerat med ledande teknik på flera områden inom grön teknik.

I takt med att fokus på klimatförändringarna ökat har människor blivit alltmer miljömedvetna vilket förändrar vårt sätt att konsumera och transportera oss, men omställningen går fortfarande alldeles för långsamt.

Vi är på väg in i ny marknadslogik där hållbarhet för första gången är på väg att bli disruptivt. Det är första gången som konsumenter och företag känner av konsekvenserna av klimatförändringarna. Detta kommer, enligt forskarnas prognoser, att bli mer och mer påtagligt. Detta leder till en exponentiell efterfrågan efter hållbara produkter och tjänster. Av förändrad efterfrågan följer förändrat utbud. Den exponentiella tekniska utvecklingen gör att vi allt snabbare kan ta fram lösningar som ett svar på den efterfrågan.

Företag som har stor påverkan på FN:s hållbarhetsmål kommer att ha en starkare värdeutveckling på sikt. Det är inte längre en fråga om företag och organisationer ska ställa om eller inte, utan hur fort de kan ställa om.