Mänskligheten har en lång tradition av att förutspå domedagen. Men trots risk för kärnvapenkrig, epidemier och asteroidnedslag har lyckligtvis ännu ingen haft rätt.

Nu, 2019, när vi enligt statistik från FN har rekordlång livslängd, rekordlåg barnadödlighet, rekordmånga barn i skolan och rekordlite fattigdom i världen, har konkurrensen hårdnat om vem som förutspår den mörkaste framtiden.

I ett tonläge som sedan länge passerat falsett-stadiet bombarderas vi av rubriker om att hela vår civilisation är hotad på grund av klimatförändringar. ”Vi har bara 10 år på oss”, citeras klimatministern i Sveriges Natur och på DN:s och Expressens kultursidor tävlar Björn Wiman och Jens Liljestrand med att bräcka varandra i ångest över världens närstående undergång. ”Hela den moderna civilisationen är en enda stor metaforisk majbrasa. Vi torkar ut de stora skogarna och sedan tänder vi på”, skriver den förstnämnda medan den andre spekulerar i att det är ”osannolikt att mitt barn kommer få leva på en planet som alls är beboelig”.

Med skam, skuld och ångest som drivkraft har kvällstidningar och nyhetssändningar under året trummat in lösningen att sluta flyga, sluta shoppa och sluta skaffa barn. Men det är ingen lösning. Det är avsaknaden av en lösning. Det är kapitulation, uppgivenhet och regression. Skälet är att alarmismen inte är intresserad av lösningar, eftersom det undergräver själva alarmismen.

Mörker och ångest, i all välmening, ska få oss att reagera och inse faran. För den här gången kan det vara skarpt läge och vi kan inte chansa när vår livsmiljö står på spel.

Problemet är att domedagsretoriken inte fungerar, oavsett sanningshalt. Miljöpartiet har gjort två usla val och Naturskyddsföreningen, med sina drygt 200000 medlemmar (jag är en av dem), har vuxit mycket svagt på 10 år. Detta trots att frågan seglat högt upp på dagordningen under samma period och att folk är mer engagerade än någonsin i klimat och hållbarhet.

Problemet, menar psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes, är att hot om domedag och skuldkänslor förlamar snarare än förändrar. Folk blir less på ständig kris och moraliserande.

Därför behövs en ny klimatrörelse som uteslutande fokuserar på möjligheter och lösningar, inte skam och rädsla. En rörelse med en vision om ett bättre samhälle, som vi redan har börjat bygga på, där vi gemensamt ökar byggtakten. Det här drivs av en enormt kraftfull teknisk utveckling som i sitt kölvatten förändrar beteenden och samhällen i grunden, till det bättre. Det drivs av engagemang, förändringsvilja och nyfikenhet.

Denna nya rörelse är för alla oss som på vetenskaplig grund tar klimatförändringarna på största allvar men är trötta på ångestladdade krönikor, skam och domedagsprofetior. Vi ser istället de samhällsförändringar som redan sker, drivet av digitalisering, elektrifiering och automatisering, som en chans att ställa om till något bättre.

Mellan domedagspredikningarna och förnekelse att människan påverkar jordens klimat tror vi att det finns många människor som vill engagera sig för en hållbar och ljus framtid. Det här är en stor och handlingskraftig grupp som ser de samhällsförändringar vi måste göra som något positivt och en chans att ställa om till något bättre. Vi är för er.